Man kan tycka att Åttan är ett as på många plan men i slutändan känns de ändå som att vi är på rätt väg nu ridmässigt. De började dock med att han stod och kickade som en galning i boxen för han vart så upprörd över att vara själv inne.
De är dock lite komiskt eftersom han stog inne nästan hela förra hösten pga skadan och då var de inga problem överhuvudtaget. Sedan så blir han ju alltid övertänd när han fått av sig pälsen och de börjar bli lite kallare och i förr går hade han stått på tvåben hela vägen in till stallet. Inte hjälpte de ett dugg, han fick bara gå fram och tillbaka till hagen tills han lugnat ner sig. Logiskt tänkande finns inte hos hästar.

Eftersom han fått vila i onsdags för jag var i Malmö blev de först lite longering så han får bli av med den värsta överskottsenergin och koncentrera sig på att arbeta. Sedan behöll jag faktiskt inspänningarna på när jag red, jag gillar egentligen inte de där med inspänningar och har alltid rynkat på näsan för dem som använder de. Jag kan ju fortfarande säga att jag är emot vissa typer av inspänningar men i mitt och Åttans fall så har jag verkligen fått ett bra resultat.
Han vill helst inte ha något stöd alls i munnen och då hamnar jag i sådant läge att jag glömmer att rida men när inspänningarna hela tiden är still och inte tappar "sitt stöd" kan jag koncentera mig på att rida mer effektivt. Sedan så ilar han gärna iväg när han tycker de blir jobbigt och för de första så har han inte den balansen så han kan bära sig rätt i den hastigheten och då blir de också onödigt mycket dragande från min sida.
Nu hittar han istället takten och får ett trevligt gung i kroppen, sedan är de viktigt att inte rida länge eller ofta i inspänningarna. Jag red honom mer "effektivt" ett tag men sedan så fick han gå i lång och låg form och böja igenom genom att rida massor av serpentiner.

De brukar inte behövas rida mer med inspänningar än sådär 1 gång var tredje vecka kanske. Jag brukar ta till dem när jag känner att jag börjar komma in i gamla mönster igen och behöver ett litet wake up call.

De jag är mest nöjd över under ridpasset är att han fick de där härliga gunget i kroppen som han annars saknar, man känner att ryggen kommer upp och att hela kroppen lixom gungar lite uppåt. Sedan så börjar få ännu mer stöd i handen och han kommer ut med nosen och sträcker ut sin hals mer.

Jag skall lägga ut lite filmer från ett ridpass i början av oktober men de blir någongång i nästa vecka då jag fått tillbaka min dator!


De får bli en gammal och osmickrande bild från förra året istället. Jag får ta en extriör bild någondag så jag kan jämföra lite. Sorgligt nog tror jag att man inte börjat se så mycket skillnad och han har en snygg mage nu haha.