"Jag är faktiskt lite rädd, alla dessa planer med mitt modellandet gör mig illa till mods. Jag vill ju egentligen inte det här, men jag vill inte heller vara någon som jobbar på H&M och slutar upp med att leva precis som alla andra, enligt normerna. Fast just nu är jag så upprörd att jag ärlig talat skulle kunna tänka mig det senare alternativet.
Jag hade velat prata med någon, verkligen få någon att förstå hur det känns att inte veta hur man vill att ens framtid ska se ut, för jag har verkligen inte en jävla aning. Nu är det skrivet i sten, jag ska göra fashionweek i höst. Vill jag? Kommer jag palla pressen? Kommer det gå bra? Kommer folk äntligen bli nöjda över mig? Jag har ingen aning.
Jag undrar om jag bryr mig för mycket, på vad andra vill och inte på vad jag känner och vill själv. Men sedan vet jag också att jag är en ganska lat person och att detta kanske krävs för att pusha mig i rätt riktning. Men varför mår jag då så dåligt? Varför sitter jag nu och blickar ut över Oxfordstreet med tårar trängandes bakom ögonlocken? Är det för jag är en mes?"

Jag mådde verkligen kasst i förmiddags. Verkligen skit. Detta är ett utdrag av vad jag skrev i min lilla bok som jag alltid bär med mig. Nu när jag läser det tycker jag att jag överreagerat, men sedan vet jag också att jag är bra på att dölja (till och med för mig själv) hur jag egentligen mår. Pratade iallafall med min mamma efter jag skrivit klart min text, kändes mycket bättre efteråt - att hon vet vilka problem jag egentligen har. Klart hon blev orolig, men det är bara 14 dagar kvar här i London och sedan kommer jag hem och ska omringa mig själv av människor som vill mitt bästa.

Nu har jag precis kommit hem från en dag som började katastrof till en dag som faktiskt inte blev så dålig, det blir vad man gör det till!
Har shoppat lite kläder, ska ta tid att fotografera allting och lägga upp senare. Nu måste jag få i mig någonting, har gjort ett nytt matshema!


Min "skriva av mig bok"